Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.

Oj, vilken enorm utmaning. Detta är ju något som man knappt vill erkänna för sig själv ens en gång...

När jag ser mig själv i spegeln så ser jag.... eee... beror nog mycket på dag egentligen.

Vissa dagar ser jag alla negativa delar på mig själv. Rent utseendemässigt. Det är oftast delar av ansiktet, armarna och så vidare.

Andra dagar ser jag bara de positiva delar, vilket är mina höfter, ben och bröst. Älskar min svank också, tycker den är perfekt.

Alla dagar ser jag en kvinna som är färgstark, glad, trygg och för det mesta positiv. Jag ser någon som jag alltid velat vara, men tidigare inte vågat. Någon jag är stolt över att vara idag. Jag ser också spåren från alla de nedåtgångar jag haft, men samtidigt ser jag fler spår från all den lycka jag känt, och känner.

Jag tittar på den person som tittar på mig i spegeln, och tänker att jag nog ska vara lite mer rak i ryggen, bära huvudet lite högre. För jag klarar allt. Det har jag bevisat, gång på gång.

Den som tittar på mig i spegeln, är någon som lever trygg i vetskapen om att vad livet än kastar åt henne, så kommer hon ta sig igenom det även i framtiden. Det kanske inte blir lätt, men hon har alltid sina vänner och sin partner att falla tillbaka på om det skulle bli för mycket att bära.

Jag ser en vän. En som många litar på. Som många lutar mot. Jag ser någon som ger oerhört mycket av sig själv, men som inte är rädd för att fråga om hon får ta lite också, om det skulle behövas.

Om jag, för 10 år sen, hade sett samma kvinna som jag ser idag, ja, då hade jag nog varit lite avundsjuk på henne.

Idag, ja, då är jag bara glad över att vara jag!

En av de vackraste människorna jag känner...