Sen såg jag en parodi på den som var ganska rolig.
Sen såg jag First Sniff, där hundar hälsar på varandra. Det var nog min favorit hittills.
Tills jag såg den här. Den visar så otroligt mycket tycker jag, och kan tolkas om och om igen. Det jag ser är hur lika alla människor är, och hur rädsla inför något kan få en att bli instängd i sig själv.
Det slog mig att om vi accepterade alla människor som just människor, och inte enligt deras utseende eller sexualitet, skulle nog världen vara mycket lyckligare. Inte bara för dem som blir accepterade, utan även för dem som accepterar.
Jag tänker inte ljuga, det föll en tår eller två när jag tittade. Det kan bero på att jag är världens mest blödiga människor också. =)
Ta en stund och se den, och lyssna på vad dem säger. Gör sen ditt bästa för att se till att dem fördomar som finns om homosexuella försvinner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar