Så börjar verkligheten igen

Det har varit en riktigt skön påskhelg, och den tog slut alldeles för fort tycker jag.

Det är något alldelea speciellt med att fara hem. Alltså hem-hem, till mamma.

Det är ett alldeles särskilt slags lugn där, en stillhet som inte går att finna någon annanstans. Och det beror inte bara på att hon bor mitt ute i skogen, och det inte finns några bilar som kör förbi, eller några andra ljud som stör. Det är en slags inre lugn.

Som vanligt så längtar jag redan dit igen. En del av mig vill alltid befinna sig där, men det är ju inte så konstigt, med inget som stör så går det ju inte vara amnat än lycklig där.