Men så hittade min syster precis det garn som jag behövde, men det blev inte av att jag hämtade det. Hon hade det då med sig till julfirandet, och det hade ju varit ett perfekt tillfälle att få tag i garnet då. Tror ni jag fick med mig det hem? Nope, inte det inte.
Så den blev uppskjuten lite till.
För ett par månader sedan var jag och hälsade på henne och då lyckades jag faktiskt få med mig dem däringa nystanen. Men motivationen uteblev.
Så har filten legat i vårat vardagsrumsfönster i flera månader och sett årstiderna gå. Dem där kalla månaderna då den egentligen borde ha värmt våra frusna ben, fick den istället ligga och längtansfullt hoppas på att blir färdigvirkad.
Häromdagen stod jag och tittade ut genom fönstret, och min blick föll då på den där filten. Och just då och där kände jag motivationen till att fortsätta, till att ge den liv och att låta den få göra det som en filt verkligen ska göra.
Så nu är jag igång igen. Förhoppningsvis så håller jag igång och låter filten bli färdig en gång för alla.
 |
| En lite äldre bild av filten. Den hann växa sig lite större än så här... =) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar