Vad väntar jag på?

Just nu så väntar jag faktiskt på att min kropp ska vilja vara med mig igen.

Jag är i regel en rätt så positiv människa, även när det gäller ont i kroppen. Jag brukar sällan eller aldrig låta något hindra mig från att göra det jag vill. Så länge det inte är huvudvärk, för då brukar allting utom att gå och lägga sig en stund vara tortyr.

Men men, i övrigt så försöker jag hålla igång kroppen så mycket som det går, även om jag skulle ha ont någonstans.

Nu börjar det däremot göra mig galen. Varje morgon när jag går så gör det otroligt ont i smalbenen. Jag knallar ju på i alla fall, inte går jag långsammare eller tar bussen inte. Dock så har det nu börjat innebära att jag känner negativitet inför att vara ute och gå. Jag brukar inte vara så. Jag brukar se positivt på saker och ting istället.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta. I början så trodde jag att det kunde bero på att jag inte gått så mycket, men nu promenerar jag varje dag sen nästan fyra månader tillbaka, och det blir bara sämre. Ett stort mysterium är vad det är.

En annan sak som min kropp har fått för sig är att jag sen ca fyra månader tillbaka inte kan virka. Jo, jag kan virka lite granna. Eller jag har åtminstone bestämt det.
Jag kan virka riktigt lösa maskor, men så fort jag försöker virka lite hårdare så får jag ont i vänstra överarmen, och fortsätter jag virka då så sprider sig smärtan ner till underarmen och sen till handen.

Det har dock blivit lite bättre, så jag ser ändå positivt på det just nu. Det kommer att gå över, men om jag kommer att överleva den här alltför långa perioden utan att få virka vad jag vill? Ja, det är en annan fråga.

En tredje sak som gör mig lite less är att jag har feber under vissa nätter. Eller ja, inte feber direkt. Det känns ändå fel att kalla det det för jag är inte sjuk direkt. Jag får en ökad kroppsvärme och har ofta värk i lederna när jag vaknar. Jag brukar även höra klagomål från min gubbe över att han knappt kunnat sova bredvid mig när jag blivit varm.

Jag har förstått att min nattliga feber beror på att jag svettas mindre än vad man ska göra. Det är helt enkelt kroppens sätt att slå tillbaka mot det. Jag får det oftare om jag har haft huvudvärk under dagen, eller om jag sovit väldigt lite och dåligt under en längre tid. Det är riktigt fascinerande faktiskt. Fast mest irriterande.

Ja, det var jag som klagade av mig lite. Jag gör helt enkelt utmaningen jag skrev om igår, fast jag ändrar om punkterna lite.
 Jag kände bara för att skriva av mig lite. Det finns mer att avhandla i detta ämne, men det är just dem här tre sakerna som gör att jag ibland känner mig lite negativ. Fast inte så mycket nu när jag fått skriva ner dem. Då kan jag fundera över dem en stund och försöka ändra mitt sätt att tänka om dem.

Hoppas att ni alla som kommer in på min blogg har hälsan i behåll, humöret på topp och massor med positiva känslor inom er!