En kväll, klockan var väl kanske nio, satt jag som vanligt och scrollade förbi allt jag inte ville ha, när min blick föll på en annons för en katt.
Nu var det så att vi hade ju redan min gammtant, men vi hade ändå funderat på om vi inte skulle ta och skaffa en katt till. Vi visste att vi ville ha en hankatt, och att det inte skulle vara en kattunge.
I vilket fall, jag klickade mig in på annonsen, och ropade på Gubben. Han kom ner, och vi bestämde oss för att vi skulle ringa direkt.
Det var så det gick till när vi bestämde oss för att släppa in Ozzy i våra liv.
Han bodde med en familj i staden bredvid, och vi for upp dit några dagar senare och hälsade på honom. Vi var inte dem enda som hade varit intresserade av honom, så familjen han bodde med skulle prata ihop sig och en vecka senare skulle dem höra av sig.
Vilken hemsk vecka! Både jag och Gubben visste ju att vi väldigt gärna ville ha den katten.
Men vilken glädje när dem ringde och sa att dem hade valt oss!
En vecka senare kom dem med honom. Han var lugn och försiktigt, som det ska vara.
Det tog dock inte lång tid innan han började känna sig som hemma. Men det tog desto längre tid innan vi lärde känna honom ordentligt.
Familjen han bodde med innan han låtit honom göra lite som han ville, och han hade många ovanor som vi har fått jobba med att träna bort.
Han har fortfarande, två år senare, en hel del ovanor som borde tränas bort. Men man får vara lite försiktig med sånt tycker jag. Även ovanor är en del av en personlighet och kan man stå ut med dem, ja, då tycker jag att man ska låta dem va.
Vår älskade Ozzy, som ger oss så otroligt mycket glädje. Han får oss att skratta varje dag. Han är otroligt gosig, och otroligt busig. Han är väldigt social och ska alltid vara med. Han pratar jämt, och då menar jag verkligen jämt. Han är sällan tyst några långa stunder.Ibland kommer han och vill prata på natten också, när han känner sig lite ensam.
Han är ett litet matvrak, men äter enbart torrfoder, falukorv och bridgeblandning, godiset alltså. Ibland kan han äta lite kyckling, men då måste han verkligen vara på humör för det.
Han tycker om att springa efter fötterna och ta tag i benen när man går. Han vill också gärna leka tagen genom hela huset, då ser han riktigt lycklig ut.
Han är stor, ja rent av enorm, men ändå är han en av de snällaste katterna du kan tänka dig. Duschar, kloklippning, tovborttagning, ja vad som helst som vi gör med honom står han ut med. Bara han får gosa lite efteråt.
För det är det som Ozzy älskar allra mest. Att få gosa. Då spinner han så han hörs in i rummet bredvid, och ibland ligger han och småpratar. Och slutar man så har han ett speciellt, ganska högt, läte som han använder mot oss. Det händer att han kommer och sätter sig nedanför min sida av sängen på natten, och spinner och småpratar tills jag vaknar. Då vill han bli klappad en stund, och sen kan han gå och lägga sig igen.
Ibland vill han sitta i famnen, och även om det är jobbigt eftersom han är tung, så rör man sig inte. För det är så mysigt, och vi älskar honom så mycket.
Han är världens vackraste katt. Allt bilder man tar på honom blir bra. Hans päls är så mjuk och fin. Han är hälften ragdoll och hälften norsk skogkatt, och han har verkligen fått det bästa av dem två raserna. Jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst.
Jag är så extremt glad över att vi valde att ta en vuxen katt, och att jag satt och kollade på blocket just då. Jag kan inte tänka mig en katt som passar oss så bra som Ozzy gör. Han hör verkligen hemma här.
I år fyller han fem år. Och vi har haft honom i två. Två helt underbara år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar