Dag 13 – Mitt drömbröllop.

Sitt drömbröllop brukar vara något som alla har tänkt på, föreställt sig och planerat i huvudet...

Inte jag.. Det enda jag egentligen tänkt när det gäller mitt framtida bröllop är att alla mina vänner och hela min familj ska vara där.

Fast, om jag börjar leka med tanken nu, så har jag ju såklart några ideér om hur det ska vara.. =)

Klädkoden ska vara färgglatt. I övrigt så får man gärna komma i mjukisbyxor och t-shirt om man vill, bara det är fägglatt.

Jag skulle vilja gifta mig i kyrka, men de flesta blir så tysta och försiktiga inne i en kyrka, så det går nog tyvärr bort. Jag vill gärna att alla klappar händerna, sjunger högt, pratar sinsemellan och bara mår gott. Så det blir nog ett borgerligt bröllop.

Det får gärna vara utomhus. I en skog om det går, men bara det finns mycket växtlighet och grönska runtom så duger det!

Jag skulle vilja att middan bestod av en buffé av våra favoriträtter. Grillat, lasagne, gratänger och annat gott. Behöver inte vara särskilt fin eller speciell mat, är inte det som är viktigt.

Jag tror överhuvudtaget att mitt bröllop kommer att kännas lite som en vanlig familjetillställning, men samtidigt inte. Kommer nog inte att ske någonsin annars att min och gubbens familj samlas. Ja, min egen familj har bara samlats två gånger som jag kan minnas.

Så mitt bröllop kommer att vara mycket speciellt, men på ett alldeles vanligt vis...

Snabbvirkad kofta och tofflor.

Den här veckan har jag virkat en doppresent. Den jag skrev om igår. Trodde inte att jag skulle hinna färdigt den eftersom jag skadat tummen, men det gick! Även om jag var klar kvart i 1 och dopet började kl 1. Men vi kom till och med fem minuter innan! Ren tur gissar jag på. Trafiken var verkligen på vår sida idag...

I alla fall. Koftan blev färdig, och precis så fin som jag ville att den skulle bli.

Det är första gången som jag virkat ett klädesplagg. Annat än mössor, sjalar och tofflor, men det räknar jag inte riktigt som kläder.

Mönstret hittade jag HÄR på garnstudio. Det är en otroligt lättvirkad kofta. Tog mig kanske tre timmar allt som allt. Är ruskigt stolt över den! Och har definitivt fått upp ögonen för att virka lite mer klädesplagg..

Koftan är virkad i M&K LOL. Ett garn som mestadels består av återvunna PET-flaskor. Lite grovt, men samtidigt mysigt och värmande. Använde virknål 7 till det garnet, och om jag kommer ihåg rätt så var jag tvungen att ändra lite i mönstret för att få till storleken rätt, men som tur är så står alla mått utskrivna på sidan så det gick bra.

Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på

Alltid när en diskussion handlar om resor så känner jag att jag är alldeles för lite berest. Jag skulle så gärna vilja fara och flänga över hela världen, men jag vet inte riktigt varför, eller vad det är jag vill se.

Jag har i vilket fall varit utomlands några gånger. Senaste gången var jag och hälsade på en vän till mig som tillfälligt bodde på Malta. Det är en plats som jag varmt kan rekommendera, åtminstone om man som jag, älskar att titta på gamla städer och ruiner. Hela ön består av gamla stenhus. Det är ett land som är väldigt bra på att behålla det gamla, men samtidigt tar dem in mycket nytt och modernt. Lite motsägelsefullt, mysigt, litet och vänligt. Framförallt vänligt!

Det var flera gånger under veckan vi var där som människor vi träffat några dagar innan, kände igen oss och satte sig och pratade med oss, bara för att..

Vi var där i början av november. Juldekorationerna satt uppe i varenda gatuhörn, solen sken och det var så varmt att linne eller tunn tröja vad det enda som gick att ha. Lite chock sen att komma hem till kalla Sverige och se ett täcke av snö på marken.

En lyckad resa tycker jag. Tyckte inte min syster, men så har vi lite olika syn på vad en resa ska innebära, för henne är det billig shopping och utekvällar. För mig är det att upptäcka, se och få en ny syn på världen.

Som om jag inte var nog stressad...

Skulle så gärna vilja göra klart mitt senaste projekt, måste hinna klart det. Gärna den här veckan!

Tyvärr så högg jag ju mig i tummen igår och det verkar som att jag använder fel garn just nu. Det fastnar i såret och sliter upp kanterna på det, och en blodig virkning är ju inte alldeles trevligt att ge bort.

Vill inte sätta plåster på, har precis fått det att torka upp..

Hur ska jag göra???

Elak, ond tumme...

Dag 11 – Någonting jag oroar mig för

Det finns perioder, då jag oroar mig för det mesta. Men dem är ganska korta.

Jag oroar mig då mest för ekonomin, speciellt nu när jag är arbetslös, men också för mina nära och kära. Jag oroar mig för att dem inte ska ha det bra, att dem mår dåligt eller att något, vad som helst, är fel.

Men för det mesta så går jag igenom mina dagar utan att oroa mig. Jag lever mitt liv i nuet, med ett visst fokus på framtiden.

Istället för att sitta och oroa mig, så ser jag på det som finns runt omkring mig, och upptäcker allt det vackra i världen.

En riktigt jobbig ovana och en fingertopp mindre

Jag har en liten ovana. Ja, jag vet inte vad annat jag ska kalla det.

Jag gör nämligen väldigt ofta illa mig. Och speciellt i köket.

Tror inte att jag vet nån som gör illa sig så mycket som jag gör. Är väl mer eller mindre dagligen.

Men oftast är det bara småsår och annat som jag lyckas utsätta mig för. Denna gången blev det dock annolunda. Kniven slant på löken och begravde sig i min tumme. Eller ja, begravde sig var väl fel val av ord. Den gick rakt igenom.

Så nu saknar man en stor bit av vänstra tummens fingertopp.

Lyckligtvis missade jag nageln, hade blivit måttligt sur om jag träffat den, håller ju på att spara ut naglarna så dem ska vara fina till min systers bröllop....

Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig

Vet ni hur svårt det är att ta en bild på sig själv med min kamera utan blixt? Alla bilder blir jättesuddiga...

Lyckades till slut med konststycket att få en bild där man faktiskt ser något..

Klädseln är min vanliga. Jag går nästan alltid omkring i dubbla linnen och jeans. Sommar som vinter. 30 grader varmt eller 30 grader kallt.

Men, det ska sägas att det var först i somras som jag började känna mig så bekväm med mig själv, att jag slutade ha långärmade tröjor på mig. Första gången någonsin började jag gå med bara linnen, och ingenting på det. En enorm känsla, nästan för stor. Kände så mycket stolthet över mig själv.
Ja, låter kanske konstigt, men det är svårt att beskriva..

Här kommer iaf bilden på mig och kläderna som jag har på mig idag.. =)