Och jag hoppas att nästa år bjuder på minst lika mycket av ovanstående känslor! Gärna dubbelt så mycket. Om det är möjligt vill säga.
Idag har nämligen jag och Gubben kallat oss för tillsammans i ett helt år! Vilket inte låter så mycket, om man tänker efter.
Jag har aldrig i mitt liv varit lyckligare än sen jag träffade Gubben. Och samma lycka känner jag när jag tänker på hans barn som jag kommit att älska otroligt mycket.
Det känns som att det är något att ta tillvara på, att vara rädd om. Att jag varje kväll det senaste året har tänkt att "Jag är verkligen lyckligast i världen som får somna med denna mans armar om mig, och vakna varje morgon i hans närhet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar