Äppelpaj

Jag har velat testa så många saker som möjligt med de äpplen som vi fick från trädet i år. Och nog har jag testat en hel del nya saker, men samtidigt alldeles för få.

En sak som jag bestämde mig tidigt för, var en riktigt ordentlig äppelpaj. En sån som man ser i amerikanska filmer, som får en perfekt pajbitsform när man skär i den.

Och jag lyckades nog faktiskt med det!

Receptet hittade jag på bloggen Husmorsskolan där den heter Bettys Äppelpaj.

Den var väldigt enkel att göra, men jag tror att våra äpplen är kanske lite för söta. För jag tyckte att den blev aningens smaklös. Ska testa igen nån gång men med lite syrligare äpplen då.

Den fick då klart godkänd och åts upp under kvällen.

Höll ihop väldigt fint!

Om man vill så behöver man ju inte äta den. Räcker nästan med att bara titta på den .. =)

Övning ger färdighet

Blev en tur med bilen idag.

Jag håller på att övningsköra, och tyvärr är varken jag eller gubben särskilt duktiga på att ta oss iväg, så det har blivit väldigt lite körning senaste månaderna.

Men idag var det dags igen!! Alltid spännande, ja, jag är nog till och med lite livrädd faktiskt.

Men allteftersom jag kör så lär jag mig att lita på mig själv. Speciellt när jag hela tiden får mycket träning på det.

Senaste gången vi var ute och körde, kom det en bil rakt ut i en korsning. Var fruktansvärt nära att vi hade krockat och jag är glad över att jag reagerade så fort och tryckte ner bromsen.

Den här gången körde vi på ett annat ställe. Där är det lite mer skog och ensligare vägar, men bra för att träna växling och korsningar. När jag var på en raksträcka och koncentrerade mig stenhårt på järnvägsövergången som var en bit fram, så kom det helt plötsligt en älg springandes rakt över vägen!! Jag hann inte tänka, eller blir rädd. Jag tryckte ner bromsen allt jag kunde direkt! Tur var väl det, för annars hade det gått riktigt illa.

Upptäckte också hur olika reaktionsförmåga man har om man är ny på att köra, jämfört med om man är van vid det. Gubben såg älgen tidigare än mig, jag såg den inte förrän den var uppe på vägen. Antar att det är för att han är mer van att hålla koll på vad som händer runtomkring.

Ja, nu blir det då en ordentlig kopp med kaffe och lite virkning i soffan! Nog med spännande saker för mig ikväll.. =)

Underlägg

Ja, så blev det ett symöte för mig. Var länge sedan nu och jag har saknat det lite grann faktiskt. Under min paus har jag inte ens kikat i andras bloggar, jag har helt skärmat av.

Men nu är det dags att läsa och förundras över alla kreativa och duktiga människor som finns där ute och gärna delar med sig av det dem gör!

Det tänkte även jag göra.

I helgen skaffade jag och gubben ett nytt bord till vardagsrummet, där överdelen är i metall. Det skramlar och klånkar nåt så fruktansvärt när man ställer ner glas på det, så jag kände att det var läge för glasunderlägg. Men trots att vi letade så lyckades vi inte hitta något som vi gillade.

Då kom jag på idén att leta efter ett garn istället och sedan virka underläggen.

Och rätt garn hittade vi direkt. Jag kommer inte ihåg vad det heter dock. Jag köpte det på ICA så det borde inte vara så svårt att ta reda på. Det är en ull och akrylblandning som finns i de allra goaste färgerna. Dova, höstiga och varma färger som gjorde mig väldigt glad när jag virkade.

Underläggen består av en magisk ring med 6 fm, och sen har jag ökat med 6 fm på varje varv. Svårare än så behöver det nämligen inte vara.. =)

Nu ska jag bara fästa trådarna och sen är dem redo att användas! Var riktigt kul att göra, och fort gick det.

Kika nu in på vad resten av sällskapet i Husmorsskolans syförening har för sig. Klicka HÄR!!

Mosar och saftar

Vårt äppelträd som finns på gården ger en helt otrolig mängd med frukt. Senaste två veckorna har jag kokat mer mos och saft än vad jag någonsin gjort förut.

Har även blivit olika sorters kakor och pajer, kompotter och gelé.

Imorgon tänkte jag nog köra igång med att testa göra glögg på äpplen. Vet inte hur det blir men jag måste ju pröva, har en IKEAkasse full med äpplen ståendes på bänken och frysen är full. Något måste jag ju hitta på att göra med dem.. =)

Allt jag gjort hittills har blivit jättegott. Det enda som jag kände mig besviken på vad äppelchips som jag torkade i ugnen. Dels tog det 8 timmar, vilket var lite längre än jag väntat mig. Sen var dem inte så supergoda heller. Kommer nog att fungera till musli, men inte att äta som dem är.

Lägger nog ut lite tips och bilder från äppelskörden imorgon. Ikväll ska jag gosa ner mig i soffan med en virkning.

Igen

Min lilla paus från bloggen blev en jättelång paus från bloggen istället.

Det känns som att jag har fallit sönder och nu långsamt håller på att pussla ihop mig själv igen. Tror inte att jag någonsin har varit så trasig. Samtidigt som jag gjort allt för att hindra andra från att märka något av någon anledning.

Sakta men säkert så hittar jag olika delar som jag saknat.

De senaste månaderna har jag varken bakat eller virkat. Eller gjort något annat särskilt kreativt för den delen. Mitt intresse och min inspiration har varit i botten, ja helt borta.

Jag börjar komma igång igen. Jag börjar hitta tillbaka och med det så känner jag att kanske, kanske är jag redo för bloggen.

Vi får väl se hur det går, ha tålamod med mig bara. Jag har ju märkt på besöksstatistiken att det fortfarande finns några av er som går in här, och är väldigt tacksam för det. För att ni orkar och för att ni finns.

Så, lite virkning, lite bakning och en utlottning. Visst var det det som stod på schemat? Jag har för mig det.

Vi kör väl igång då!

Hej och välkommen tillbaka till bloggen.
Jag har saknat er alla.. =)

Jodå, jag lever!

Och mår ganska bra ändå. Oron är som nästan borta och lugnet börjar lägga sig.

Min mamma mår riktigt bra! Operationen gick helt enligt planerna och nu har hon tre st nya artärer att stoltsera med.. =)

Men ursch vad tid det tar för hjärnan och kroppen att rätta till sig efter att en sån sak har hänt. Och då talar jag inte bara om mamma, utan om mig också.

Till och från känns det som att hela min hjärna gör uppror mot mig, jag blir stressad och orolig och sen måste jag komma på att intala mig själv om att allt är över. Mamma mår bra och lever och härifrån så kan allt bara bli bättre och bättre.

På tisdag åker jag ner igen och hälsar på henne. Just nu bor hon hos min syster Mia, och om en vecka får hon fara ännu längre ner i landet och bo ett tag hos min syster Jenny. Allt för att någon ska kunna hålla koll på att hon äter ordentligt, rör sig ordentligt och mår så bra som hon bara kan må!

Ska bli härligt att träffa henne igen. Senast jag såg henne var i måndags och då låg hon fortfarande kvar i sjukhussängen, även om hon kunde gå upp och gå omkring en liten stund.

Ska in till stan också och kika på om jag inte kan hitta nån fin present till henne. I fredags fyllde hon 66 år! Och det måste ju firas med nåt såklart.. =)

Ja, det var ett livstecken från mig i alla fall. Kommer nog att komma igång lite mer nu tror jag, om jag orkar.

Hoppas ni alla har det bra!!

Livet på is

Jag lägger livet och bloggen lite på is just nu. Försöker hantera allt som händer och kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan.
Min älskade mamma är sjuk. Hon drabbades av en hjärtinfarkt förra veckan och väntar nu på operation.
Hon mår under omständigheterna bra men självklart är man orolig till tusen ändå.

Att helt plötsligt få ett samtal som bekräftar sin mammas dödlighet, får en att stanna upp för en stund. Sluta leva och går på autopilot. Livet puttrar på i vanlig takt men samtidigt står allting still.

Jag vill att allt ska vara över. Att operationen är klar och att hon mår bra igen.
Men just nu får jag sikta på att klara dagen.

Det kommer att komma en utlottning, jag har inte glömt den. Men just nu så tänker jag koncentrera mig så gott det går på allt som händer med familjen, så därför skjuter jag upp den lite. Ett tag bara, tills jag känner att livet kan gå vidare som vanligt igen.