Då ringer telefonen och på andra sidan luren befann sig min vän Ebba. Hon ville ut med sin hund och undrade om jag ville slå följe. Av någon anledning sa jag ja, satte mig på cykeln och for iväg. Mötte upp henne efter 3 km, tog en promenad på ca 3 km och cyklade sen hem igen.
Och jag ångrar mig inte. Det var verkligen skönt att få röra lite på sig, och vädret var som gjort för det. Nu är jag inte längre trött, utan istället full av energi och glädje. Gissar på att jag kommer sova gott också.
 |
| Finaste Gogo. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar