Han har oftast inget tålamod, blir lätt grinig om han är hungrig och trött och stjäl täcket när vi sover.
Han städar alldeles för sällan, lagar nästan aldrig mat, rensar inte kattlådorna och inte får jag några blommor heller.
Han är jättedålig på att lyssna när jag vill prata och har så länge vi varit ihop bara skurat golven en gång.
Han vattnar aldrig blommorna, stryker aldrig några sängkläder och när han tvättar brukar han ofta "glömma" tvätten i maskinen så att jag blir den som får hänga upp den när jag går och lägger mig.
Han spelar gitarr på alldeles för hög musik och äter upp allt godis vi har hemma innan jag har hunnit äta något.
Han är jättedålig på att slänga skräp i soporna och ställer gärna disken i blöt, men diskar den sen inte.
Men när jag är ledsen, då kommer han och lägger armarna om mig och kramar mig hårt.
När jag känner mig otrygg när jag sover, sträcker han alltid ut handen och lägger den på min rygg.
Varje gång jag tittar åt hans håll, tittar han på mig och ler.
Varje morgon när han far hemifrån, så får jag alltid en slängkyss innan han sätter sig i bilen.
Varje gång jag lagar mat och han går förbi, så drar han sin hand över min rygg och talar om för mig att det luktar otroligt gott det jag lagar till.
Varje middag, varje fika, ja varje gång jag lagat eller bakat något, får jag uppskattning så det både räcker och blir över.
Varje gång jag är på pysselhumör, och fyller hela köket med mina saker, låter han mig hållas. Inte en enda gång suckar han och tycker det är jobbigt när han måste flytta på saker för att komma åt det han vill ha. Inte en enda gång säger han något negativt om det jag skapar.
Varje gång jag städat minsta lilla, uppmärksammar han det och säger att det blivit så fint.
Och nu när jag övningskör, är han världens tålmodigaste människa.
Även om han inte är helt perfekt (och jag hoppas att han aldrig blir det) är han helt perfekt för mig. Han får mig att känna mig som en bättre människa.
Jag älskar honom för allt han är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar