Jag har faktiskt ingen aning

19 maj skrev jag mitt senaste inlägg.

Efter det har en vän till mig gästbloggat ett inlägg.

Mer än så har det inte blivit och jag har faktiskt ingen aning om varför. Jag har helt enkelt tappat lusten.

Jag vill inte virka längre, och nu kan det till och med gå en vecka eller två mellan gånger jag håller i virknålen.

Samma med bakningen. Jag orkar inte. Att göra en enkel sockerkaka känns som ett stort projekt för tillfället.

Hösten är här, och äppelträdet lockar, men jag vill inte göra något med äpplena! Jag vill inte ta hand om vinbären, varken dem röda eller dem svarta. Precis som att jag helt ignorerade rabarberna. Jag tog inte ens en enda utav dem.

Jag läser inte längre. Ser inte längre på serier. Jag fixar knappt naglarna, håller dem bara i skick, men inte mer än så. Jag målar inga bilder heller.

I garaget ligger det två hyllplan som jag ska måla och sätta upp. Dem har legat där i några veckor nu. Vet inte hur länge till dem kommer att ligga.

Det är som att jag har lagt ner allting som skulle kunna vara minsta kreativt och jag hatar det!! Jag är inte en sån människa. Jag är inte en sån som bara finns där, utan att faktiskt leva.

Jag är färg och glädje, skratt och kreativitet. Jag är solrosor och sött nykokt äppelmos. DET är vad jag är. Eller.... det är vad jag var. Det är vad jag vill vara.

Så, därför har det inte blivit något bloggande. För jag vill inte att min blogg ska vara mörk och bitter. Jag vill inte att den ska vara nedstämd och full av tårar. Jag vill inte att den ska vara jag.

Men nu kommer hösten och sen vintern, och jag tycker om vintern. Jag är ingen sommarmänniska. Jag hoppas på att mina årstider kommer nu, med dunder och brak, och tar mig upp ur det här hålet som jag befinner mig i. Jag hoppas innerligt.