Oj, jag trodde du var någon annan!

det trodde jag med...

Har ni råkat ut för det nån gång?

Att någon kommit fram till er, sagt Hej, och sen sagt, oj, jag trodde du var någon annan.

Idag känner jag mig lite så. Lite annorlunda. Lite... inte som jag.

Vissa av mina dagar innehåller lite mer inre galenskap än andra. Detta är nog en av dem. Lite svårt att förklara, men det är nog lite så att jag trodde jag var någon annan.
Humöret går från noll till tvåhundra till noll igen. Jag vill skrika, gråta, skratta eller bara sitta och vara. Fast allt samtidigt.

Är less på såna här dagar också. Så svårt att vara glad då. Förut log jag hela tiden. De flesta kände mig som den glada. Den som alltid gav glädje till andra, som alltid fick alla andra att skratta. Var ett tag sen någon sa det till mig nu. Att jag alltid är positiv. Men är inte det jag? Är inte jag den positiva och glada länge? Det är så jag ser mig själv, men jag har kanske inte hunnit ändra synsätt än bara. Inte hunnit komma ikapp mig. Allt jag vet just nu är att jag helt plötsligt sluta le och skratta, och jag vet inte var allt det har tagit vägen. Jag saknar det.

Oj, jag trodde jag var någon annan...


Får ta nya tag om en stund. Att pyssla gör mig alltid lugn i själen. Städa brukar också vara en positiv upplevelse. Leka och gosa med katterna. Se regnet falla från himlen, mitt favoritväder. Återkommer med trevligare inlägg lite senare. Jag lovar.

Du befinner dig i en pågående process av att bli, växa och utvecklas i riktning mot de tankar du oftast tänker. Vilka är de?"

- Brian Tracy