Grattis på fars dag...

Idag är det fars dag. Jag skulle gärna vilja fira. Ge presenter och baka något gott.
Men den åttonde maj för 26 år sedan valde min far att ta sitt liv.

Därför blir det inte något fira. Det blir inte någon glädje. Det finns inga presenter.

Men jag tänker mycket på honom. Min älskade pappa Hans-Gunnar. Jag vårdar de minnen jag har och vet att även om han inte finns hos mig i livet så finns han i mitt hjärta. För det är där vi har dem som vi känner mest för. Det är där vi samlar dem, minns dem, känner dem och älskar dem.

Jag var liten när min pappa gick bort. Jag hann aldrig riktigt lära känna honom och de minnen jag har är en blandning av mina egna minnen och andras berättelser om honom. Men jag saknar honom. Så oerhört mycket. Han finns i mina tankar väldigt ofta, och jag önskar så att han hade tagit ett annat beslut. Att han hade vågat kämpa, för livet, för oss.



Men dagen är inte enbart sorgsen. Min älskade Daniel är ju en pappa och kommer att få en extra god middag idag. Och kanske kaffe på sängen. Jag vill så gärna skapa glada, härliga minnen av den här dagen. Och den enda som verkligen kan göra det, det är jag!